Metoder i socialt arbete

 

Diskussioner i metodfrågor är inte nya. Ända sedan 1800-talets mitt  har sociala frågor och hur de metodmässigt skall åtgärdas varit vanliga i socialt arbete. Det innebär att dagens debatt att förbättra arbetet genom att pröva insatserna mot evidens- och utvärderingskriterier inte är nya. Det viktigaste är att samtliga insatser utvärderas och följs upp.

I socialtjänstlagens kap 3 § 3 står att det är ett krav om att arbetet skall utvärderas. Tyvärr sker detta i otillräcklig omfattning. Det förekommer att budget och ekonomi sätts upp som hinder för ett bra socialt arbete. I själva verket är det tvärtom; människor som snabbt ges effektiv hjälp minskar kostnaderna.

 Människor letar ofta efter genvägar till olika mål. I ett slitsamt och tålamodsprövande vardagsarbete i socialtjänsten är det förståeligt med en önskan om att hitta metoder som simsalabim skall leda till målet. Denna strävan har inneburit att socialtjänsten haft en tendens att ide- och metodmässigt fladdra iväg. Det finns inte den enda vägens metod.  

Detta har inneburit att det varit svårt att bygga upp en legitimitet för socialtjänstens arbete. Det finns också risker med att använda metoder som statistiskt visar på relativt bra resultat. Det finns inga genvägar i socialt arbete. Det innebär att för en unik individ kan en metod som för många varit positiv, vara den som är den minst lämpade.

Det innebär att det är klientens behov som måste utgöra prövostenen vid val av insatser. Det innebär vanligen att det är många metoder och förhållningssätt som måste användas för att resultatet skall bli bra. Att inga genvägar finns innebär också att socialarbetaren ständigt måste arbeta med att utveckla och förbättra sitt empatiska förhållningssätt och inlevelse för att kunna ”skräddarsy” rätt insatser.

Förhållningssättet att plocka bland olika metoder brukar kallas för eklektiskt. Med denna mångfaldsmetod, som har klientens kontext i centrum, är det vanligt att även små, och ytligt sätt betydelselösa, insatser kan vara mycket effektiva.

Man kan beskriva synsättet med att man metodmässigt vänder på ordspråket ”Liten tuva stjälper ofta ett stort lass”.

Skillnaden  kan arbeta fram ett helt koncept av åtgärder för att en individ skall ges bättre förutsättningar till att leva ”ett självständigare liv”

 

Läs mer på:
Socialnätet  
IMS (institutet för utveckling av metoder i socialt arbete)